Att klä sig i resminnen

Idag är det så mörkt och så grått och så kallt för jag vet inte vilken dag i ordningen och våren känns mer avlägsen än någonsin, men jag klär mig i minnen från en nyårsafton på Koh Chang och låter mig fyllas av värmen från Thailand.

Det var på väg hem efter en dag på en avlägsen strand och ett stopp för några ärenden på byns marknad som min man stack till mig en påse bak på lastbilstaxins flak. I påsen låg en kjol. Jag hade förälskat mig i den för mönstret som inte följde några lagar alls och hade velat köpa den så länge. Men försäljaren var ovanligt envis och jag hade aldrig lyckats pruta ner till ett pris som jag tyckte rymdes inom vår snäva budget. Nu låg den där i mitt knä, och min man hade till och med betalat ännu mer för den eftersom försäljaren lurat i honom att det glansiga, slinkiga innertyget var äkta silke.

” För att du ska få känna dig lite fin ikväll!” sa min man, och skrattade åt det där med tyget.

Och jag kände mig fin när vi senare firade in 2011 med god middag hemma på hotellterassen utanför vår lilla bungalow, lyxiga drinkar till hela familjen som personalen bjöd på och ett sjuhejdundrande fyrverkeri från det flotta grannhotellet.

Kärlek och resor i en oslagbar kombination!

Så idag klär jag mig i en zebra-sjuttiotalsblom-giraff- palmblads-hawaii-mönsterchock till kjol och känner mig innerligt tacksam över att ha så många fina minnen att plocka fram ur bagaget en grå lördag i februari!

Och som av en händelse dök den här bilden upp i mitt FB-flöde idag, för exakt sex år sedan idag gick jag på internetfik i min kjol och fick en ny kompis:

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *