Resor

Så länge jag har bloggat, och det är ju ändå några år nu, har jag drömt om att göra en radda inlägg om mina minnen och upplevelser från de resor till andra länder jag fått vara med om, om vad de lärt mig och vilka spår de satt. Nu kan jag inte hålla mig längre! För min alldeles egen skull och för dig som tycker om att läsa om resor börjar kartläggningen av mitt resande hittills -nu!

•Åland•Cannes•Trysil•HuaHin•Paris•Aschaffenburg•Thailandsluff•Köpenhamn•Rom•Cuba•Riga•Tanzania&Zanzibar•Bulgarien•Thailandlongstay•Malaysia•NewYork•Skagen-Legoland-Damp-Köpenhamn•KohLanta•Bodø•Europaroadtrip•Teneriffa•

Mina resor är inte så speciellt många. Inte särskilt extraordinära eller exklusiva. Men för mig är de som en stor bunt lycka, varm och glad blir jag vid blotta tanken på att få sitta och gotta mig i vart och ett av dem!

Men jag måste ta det från början. Med en fundering över hur en sån obarmhärtig längtan efter att få resa kunnat slå rot i mig. Jag har funderat över det förut och kan nog inte förklara det bättre än vad jag gjorde då, så jag citerar mig själv från gammalt inlägg och kopierar rakt av:

” Jag vet inte varifrån min reslust kommer.
Inte är det från mina föräldrar, som alltid helst stannat hemma året om, eller åtminstone i Sveriges underbara land. Inget fel med det.
Men jag lider av en obotlig längtan vidare, bort, iväg, ut i världen till något varmt, nytt, spännande eller bara i all enkelhet men någon annan stans. Det är mer än en längtan. Det är som en sjukdom, en drog jag inte rår på. Ibland gör det fysiskt ont i mitt hjärta och jag kan på riktigt må illa och gråta helt äkta tårar av det där suget som aldrig, aldrig någonsin slutar dra i mig helt. Min syster är likadan.

Kanhända kommer det från vår farfar som en enda gång i sitt liv fick komma iväg utomlands.
Men det räckte för att han resten av sitt liv skulle älska att få berätta om hur flygplansmotorerna dundrade, hur han svävade över molonen och såg berg och dalar, vägar och hus där nedanför, prata sig varm om sanden på stranden, människorna, maten och palmerna på Mallorca och vara så genuint lycklig över att ha vunnit den där resan. Lika mycket som han älskade att berätta, älskade jag att lyssna, och kanske, kanske var det där ett litet frö började gro”

Min farfar på en strand på Mallorca. Han ser så lycklig ut och jag förstår precis hur han känner.

Min första resa över landsgränsen bjöd också farfar på, och den ska få ett alldeles eget inlägg.

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *