Pojkar i skogen

Mina pojkar är lite svårflirtade när det gäller att hitta på saker, de har en spärr som är svår att ta sig förbi och alla förslag som inte innefattar spel på skärm, kusiner, film eller snask av något slag sågas direkt och rejält. Jag har fått slipa ordentligt på min övertalningsförmåga det här sommarlovet för jag vägrar låta dem glömma bort allt det underbara som finns i världen, det fina i att vara tillsammans och vad det verkliga livet är utanför spelbubblan.

Här om kvällen lyckades jag ändå övertala båda mina pojkar till en kvällspromenad med mig, den lilla rundan runt den närmsta lilla sjön. Och vi hann inte mer än en gata bort förrän alla sura miner släppte,  hundra meter in i skogen var båda så uppslukade av härligheten att de föreslog den långa rundan istället, de ville gå runt alla sjöarna och kunde minsann gå hur långt som helst för det var så roligt och mysigt i skogen. Där ser man. Och fast att jag tvekade och tvivlade på att de skulle orka så gjorde vi det och promenerade en mil sent på kvällen i den ljusa sommarskogen. Två timmar av hopp och lek och närhet till båda naturen och varandra. Vi njöt alla lika mycket alla tre. Vilken lycka!

Den absolut bästa formen av motion, hälsa för kropp och själ att vara ute och röra på sig, klättra, hoppa, springa i friska luften, leka prata och vara tillsammans och fyllas på av både energi och sinnesro och nya lärdomar.

Det satte såna spår att de ville dit nästa dag igen, pappa, Elvira och middagen fick följa med!

Vi tänkte inviga vårt nya lilla gasolkök och få nykokt kaffe i skogen. Lågan tände så fint men själva pannan hade vi glömt hemma, så något kaffe blev det inte tal om. Men alla roade sig flitigt med att öva med tändstålet, hitta bra tändmaterial och försöka få fyr på fnösket. Omöjligt. Men väldigt kul!

Och näckrosbarnet fick plocka sina näckrosor.

Och kaffet kokade vi hemma på altanen istället, det funkade fint!

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *